Äntligen dags för den årliga traditionen:
LANDSFADERN VÄLJER SINA SVENSKA FAVORITER 2007
01. Irene – By Your Side
02. Kristian Anttila – Vill ha dig
03. Säkert! – Vi Kommer Att Dö Samtidigt
04. Johan Hedberg- Grammisgalan
05. Elias and the Wizzkids – 24
06. Sambassadeur – Subtle Changes
07. Florence Valentin – Upp På Sociala, Ner På Systemet
08. Adam Tensta – My Cool
09. The Tough Alliance – First Class Riot
10. Juvelen – Watch Your Step
11. Familjen – Det Snurrar I Min Skalle
12. The Tough Alliance – Looking For Gold
13. The Mary Onettes – Slow
14. Club 8 – Jesus, Walk With Me
15. Sambassadeur – Final Say
Framsida
Baksida
Insida
Lite kommentarer då för omväxlings skull:
Redan i maj utsåg jag “A New Chance” till årets skiva, vilket kanske var något förhastat. Det är en ruggigt bra platta, men jag slutade lyssna på den fortare än jag hade förutsett. Två låtar tar vi med här, nämligen “hitsingeln” First Class Riot, samt Looking For Gold, som är ännu en i raden av lyckade remakes från den gamla demon. Min ursprungliga favorit från plattan var The Last Dance, men jag kan nu tycka att den är lite för “tunn” i produktionen. Denna kritik kommer då från en man som faktiskt får fjång av de balla ljuden på New Waves-EP:n.
Familjen var cirka en millimeter från att komma med på 2006 års favoriter, med Hög Luft, som dök upp som singel där mot slutet av året. Den föll bort till förmån för Unarmed Enemies, bland annat eftersom jag redan hade med två instrumentala låtar på samlingen. Jag hade även nån slags idé om att låturvalet skulle peka fram mot det kommande året och där kan man ju lugnt konstatera att jag var helt fel ute. Grym platta, som dock inledningsvis inte helt levde upp till mina högt ställda förväntningar. En av årets mest minnesvärda konsertupplevelser för övrigt.
Jesus, Walk With Me har jag pratat om innan. Club 8:s bästa låt på ett decennium, från ett i övrigt helt okej (men inte mer än så) aaalbum.
Trevlig comeback, eller vad man ska kalla det, från Florence Valentin. Gött att se att karln skakat den välkända dissen av sig för att nu florera i folkliga sammanhang och underhålla pöbeln.
Juvelens Watch Your Step var väl det närmaste en sommarhit jag kom i år.
Utmärkelsen ’årets skiva’ får slutligen gå till “Migration”. Två spår inkluderar vi här: Fabulösa singeln Subtle Changes samt Final Say, som passande nog får avsluta vår lilla årskrönika.
Sammanfattningsvis ett ganska Slow år. Besvikelsen över att The Radio Depts utlovade skiva uteblev var stor, men vi får helt enkelt glädjas åt att den förhoppningsvis är på ingång, precis som den CO2-inducerade vårvärmen. Ska man fortsätta skåda framåt så finns det även ett nytt album från Acid House Kings väntandes runt husknuten. Från mer inofficiella källor har jag hört att även Franke skulle vara på gång med nytt. Mina känslor inför detta rykte är minst sagt delade. Givetvis är det en händelse värd att räkna varje mikrosekund till, och det är nog ändå denna känsla som överväger. Risken att det eventuella nya materialet inte skulle leva upp till gammal standard och därmed sabba illusionen och magin är något jag får leva med helt enkelt. Om det nu är sant. Låtom oss dock bedja att så är fallet.